Om jag ändå kunde beskriva hur det känns för mig, hur livet ser ut i min skalle..
Från den dagen då vi började prata på msn, till dagen efter börja prata i telefon för det visade sig att vi "kände" samma person.. Hur glad jag är att vi båda kände honom.. att jag fick numret den dagen..

Jag skulle bara vilja släppa allt för att bevisa hur glad jag är .. Det känns så jävla underbart och jag hoppas jag får behålla den känslan.. med dig.., vill inte förlora detta.. verkligen inte..

Hur kan man, genom ett telefonsamtal bli så intresserad av en människa?.. bara sådär?.. Och det ända man blivit den sista tiden är att ha blivit sårad =/ .. hur vågar man lita? hur vågar man verkligen satsa?.. vad skiljer denna  människa ifrån alla andra?.. är hon inte av samma typ? att såra en?.. rädslan finns innuti en.. hela tiden.. vill verkligen inte att det ska vara samma.. men jag gjorde ett val.. ett val som jag antigen kan ångra, eller älska.. beroende på hur det kommer bli... kan bara säga att jag är så förbannat glad över det val jag gjort.. att satsa.. att hoppas på att hon verkligen inte är samma person.. hon har verkligen "det" som man letar efter.. hon är bara för underbar <3 hoppas verkligen detta håller.. hoppas verkligen jag berört dig som du berört mig.. hoppas verkligen det..